Så var det dags att besöka vår vänort Grimmen och även deltaga i deras tävling. Vi samlades på klubben på fredagen för att åka vidare till färjan i Trelleborg som skulle ta oss vidare till Tyskland, efter 4 timmars guppande över vattnet och en heldel Uno/Kort spelande landade båten i Sassnitz. Från Sassnitz är det sedan ungefär 1 timme och 20 minuters bilfärd i Tyskland för att komma till Grimmen..
Nya vänner i Grimmen! – Vänortsbesök
Tidigt i våras damp det ner ett mail ifrån en Ralf Päplow ifrån Judoklubben KSV Grimmen, där dom var lite nyfikna på oss i
Staffanstorps Judoklubb då vi som vänorter kanske kunde besöka varandra och etablera någon form av utbyte! Efter en del mail skickande fram och åter mellan klubbarna och kommunen lyckades vi få hit dom till Sydcup 4 vilket var mycket uppskattat.
Vi lyckades även få kommunen att stötta vårt besök till Tyskland och deras tävling nu i december, ett stort tack till kommunen.
Vi samlades på klubben på fredagen kl 16.10 för att åka vidare till färjan i Trelleborg som skulle ta oss vidare till Tyskland, efter 4 timmars guppande över vattnet och en heldel Uno/Kort spelande landade båten i Sassnitz.
Från Sassnitz är det sedan ungefär 1 timme och 20 minuters bilfärd i Tyskland för att komma till Grimmen. Vägen är inte den bästa där av lite längre restid. På fredags kvällen checkade vi in i Tävlingshallen där vi sov eller försökte sova bland en massa Polacker och Tyskar, det tog ett tag innan de blev tyst i hallen! Så nästa gång vi sover i en stor hall är det att rekommendera att ta med hörselproppar!
På lördags morgonen, blev vi alla väckta av musik på hög volym! Bara att väga in de tävlande i U13 som var med och sedan frukost! Frukosten som vi fick av Tyskarna var väl inte den mest näringsriktiga, frallor + läsk…. Nåväl frallorna var iallafall bestyckade med diverse salami, skinka och annat skumt, något för alla!
Tävlingen var mer eller mindre som vanligt i Tyskland, bara speaker på Tyska och sedan 4 mattor där man fick försöka jaga vilka kategorier som gick var och när….. Lite rörigt men organiserat, bara vi Svenskar som behöver öva lite mer Tyska. I respektive kategori körde man pool system upp till 6 tävlande och över det blev det stege med garanterat återkval.
Det visade sig att motståndet var tufft både Karin och Simon kämpade vad de kunde men motståndet visade sig vara snäppet vassare, Torben körde på mycket bra och vann ett par matcher, men tyvärr räckte det inte hela vägen fram till medalj.
Henny gick i +57 och fick möta rejält mycket större tjejer, i första matchen mötte hon en Tyska som ganska snabbt och bestämt fick till ett fotsvep på Henny och det blev en ippon till Tyskan. I match nummer två fick Henny möta en Polska, ett monster! Rejält stor… Polskan tog ledningen och tog även ett armlås på Henny, som vägrade att ge sig!
Nå väl matchen fortsatte och i slutsekunderna lyckades Henny vända hela matchen och vinna på en ippon genom att ta över kastet från polskan!
Ett stort grattis till Henny, som därmed slutade som tvåa. I Tyskland får man som U13 göra armlås, men inte grepp bakom
nacken mer än i speciella kontringssituationer. Alltid är det något nytt! Tävlingen slutade för våra U13 tävlande runt lunch tiden, så vi bestämde oss för att göra en lite utflykt till Stralsund.
Vädret visade sig inte vara det bästa, blåst och regn så vi passade på att besöka en Pizzeria för att bli lite mätta. Det visade sig dock att allt dom serverade hade ost, hur mycket som helst och pizzorna var rejält stora!
Ingen orkade äta upp, även CM och Martin hade problem med att äta upp maten. Min Calzone var modell större och innehållet var svalt… Jag säger då bara det, pizzorna i Staffanstorp är bättre även om dom är betydligt mindre. Efter maten blev de en liten rundvandring i centrum innan vi åkte tillbaka till idrottshallen.
Rudiger Schmitt från en annan Tysk Judoklubb ”TS-Einfeld” hoppade på Janne och mig och ville väldigt gärna att vi skulle besöka dom och deras tävling nästa år i September, vi förmedlade uppgifter till varandra men reserverade oss för att vi
troligen är på andra aktiviteter då. På kvällen var det mest en massa spring och lek, barnen och ungdomarna gjorde alla möjliga akrobatiska övningar och hopp.
På söndag morgon var det då dags igen, invägning och frukost. Denna gång var det våra U11, U15 och U20 barn och ungdomar som skulle tävla. Under uppvärmningen gjorde både Pernilla och Doris sig illa, en i knävecket och en i hålfoten! Men efter lite tejpande och bandagerande så verkade läget vara under kontroll igen.
Åter igen visade det sig vara tufft motstånd för våra yngre, samt kanske även lite pirrigt att vara med på en stor tävling.
Doris och Adam valde att bryta efter två tuffa matcher, Pernilla gick en heldel matcher och valde efter att ha fått ont igen att bryta även hon. Susanna fick möta rejält mycket större tjejer i +44, men gjorde bra matcher och gav rejält motstånd men det räckte tyvärr inte hela vägen.
Marcus och William visade sig vara riktigt på hugget och vann en hel del matcher, Marcus tog sig hela vägen till finalen med många snabba matcher och avslut. Tyvärr slarvade Marcus till det lite i finalen och förlorade, men det räckte till en välförtjänt silver medalj! William visade sig vara riktigt på hugget och visade som vanligt fin judo och det räckte till en bronsmedalj i en mycket jämn pool där han lika gärna kunde ha tagit hem silver medaljen.
Slutligen var det då dags för Albert och Martin att tävla i U20 -73, båda två visade att dom inte är att leka med och bjöd på spännande underhållning! Martin gick hela vägen till semifinal vilken han dess värre förlorade och sedan även brons finalen, så det blev en 5’e placering.
Albert förlorade första matchen och fick kämpa via återkval för att ta sig till brons finalen, men lyckades av någon udda anledning köra en extra match (För någon annan Albert) vilken han vann men det tog rejält på krafterna och sedan blev det tungt. Mycket bra kört av de båda.
Så var tävlingen slut för oss denna gång, vi kom iväg 16.15 från Grimmen och lyckades med minsta möjliga marginal hinna med färjan hem till Sverige igen. 1 minut tillgodo! Väl hemma igen, fick jag ett nytt mail från Ralf där han hoppas på att vi kan göra samma sak igen nästa år! Att dom kommer till oss och vi kommer till dom, känns som en bra ide!
Tack till alla ledare och barnen samt ungdomar, ni är bäst!
”En och en är vi bra, men tillsammans är vi bäst”
/Johan