Fredagen den 4/3
Vi var 45 st förväntningsfulla barn och ledare som under fredagen reste ner till Greifwald (Tyskland) tillsammans med Malmö budokan och Lugi på Hanecup. Resan började med att vi Staffanstorpare blev upphämtade med ”storbuss” på JET-macken för att bege oss till Malmö och senare till Trelleborg för att ta färjan över till Sassnits. Allt rullade på mycket bra och då vi åkt på båten och barnen/ungdomarna ätit sina matsäckar var i stort sett allas fjärilar i magen borta.
Väl på hotellet inkvarterade vi oss i våra rum och begav oss sedan ner till invägningen som var på hotellet innan det var dags för middag. Det visade sig vara en riktigt fin middagsbuffé med ett stort utbud av fisk och olika sorters kött, potatis och olika typer av såser och sallader. Alla verkade mycket nöjda och somnade snabbt den kvällen.
Lördagen den 5/3
Idag var det dags för våra yngsta killar och tjejer födda 2002-2000 att kliva upp på tävlingsmattan. För många var det här den första eller andra utomlandstävlingen och det visade sig vara riktigt hög klass på motståndet. I Sverige är vi vana vid att deltagarantalet i tjejviktklasserna är ca 5 st medans killarna är ca 10 st i varje kategori. Här i Tyskland är det lite annorlunda. I de flesta tjejviktklasser var det ca 10 st och i pojkviktklasserna mellan 15 – 30 st.
Samtliga kämpade på mycket bra och visade trotts sin unga ålder och oerfarenhet att dem är att räkna med även i sådana här lite större sammanhang då det flesta gick in och körde helt respektlöst och visade upp en teknisk, aggressiv och beslutsam judo. Bäst idag gick det för Viktor Karlsson som kämpade sig fram till finalen för pojkar – 46 kg och vann en välförtjänt silvermedalj samt för Elin Johansson, Sebastian Olofsson och Linn Stenberg som samtliga vann sina bronsmatcher och kom 3:a i respektive viktklasser. Vill även passa på att framhävda Elias Lindgren och Oscar Jonasson som trotts att dem fick gå upp en viktklass lyckades placera sig 5:a respektive 9:a av 21 st i den största viktklassen för dagen.
Efter tävlingen bar det av till Burger King för en välförtjänt lunch och sen bar det åter av till hotellet. Trotts en ganska lång tävlingsdag var det fortfarande många som hade spring i benen och vi ledare kände att det inte riktigt var läge att alla gick in på hotellet igen. De lite yngre barnen tog därför jag, David, Dajana och Martin F ut på en promenad i det fina vädret med hopp om att leklandet några 100 meter bort skulle vara öppet vilket det också var! Killarna skrattade gott åt tjejerna och de andra killarna som valt att stanna hemma från promenaden och rusade i full fart ut in i det stora leklandet med studsmattor, rutschkanor, bollkrig, klätterställningar mm. Det var fullt ös och många glada miner och jag och David kunde inte annat än att ge oss in i ett ”tredje världskrig” med prickskytte (Små skumgummi bollar) och brottning.
Väl hemma på hotellet dukades det åter upp för buffé och sen var det dags för våra yngre barn att krypa till sängs medans våra ungdomar tog tillfället i akt att gå ner och basta.
Söndag den 6/3
06:30 ringer klockan och vi packar snabbt ihop våra saker för att lite senare bege oss ner till den stora frukost buffén. Timmen senare är hotellet utcheckat och vi beger oss till tävlingshallen för en ny spännande tävlingsdag. Idag är det dags för våra barn och ungdomar födda 1999 – 1995 att kliva upp på mattan och de flesta verkar taggade till 1000. Efter en lagom uppvärmning och lite information om regler mm drar tävlingen igång och det visar sig vara alla 99or och 98or som startar i den så kallade U14 kategorin. Det blir många tuffa matcher där våra killar och tjejer inte riktigt är med på noterna från början.
En del av oss är med för första gången och kämpar på mycket bra men behöver lite mer tävlingserfarenhet för att kunna prestera i dessa sammanhang medans andra inte lyckas komma upp till sin vanliga nivå pga onödigt mycket gråt och oengagemang. Att tävla utomlands är inte enkelt och för att lyckas vinna matcher krävs det mycket energi såväl psykiskt som fysiskt. Idag var det för många i just denna kategori som gav sig för lätt och som fokuserade på allt runt omkring i stället för på sina matcher och de andra matcherna i viktklassen. Att vinna är absolut inte det viktigaste men om man åker på sådana här tävlingar krävs det att man har förmågan och inställningen att vilja vinna och kämpar så hårt man kan. Och det viktigaste av allt – att man tycker att det är kul att tävla. Resultatet är oviktigt så länge man ger sitt yttersta.
Vill passa på att ge Oscar Fribing och Hanna Sjöberg som var med på sin första utomlandstävling och kämpade oavbrutet tävlingen igenom och visar att dem definitivt har på dessa större arrangemang att göra. Vill även ge en stor eloge till Ludvig Antman som visade upp en mogen och bra judo och till Vincent Bannura som visade alla vad glädje på judomattan är och hur långt man kan komma genom att hela tiden kämpa trotts att man kanske inte alltid är störst och starkast i viktklassen.
Efter lunch var det dags för våra äldsta förmågor att ge sig upp på judomattan. De flesta viktklasser var i denna kategori mycket bra och samtliga visade upp en bra och aggressiv judo med många fina tekniska inslag. Här hade Noa von Bahr en fantastisk dag och vann tävlingens tuffaste viktklass – 60 kg på ett mycket spektakulärt sätt efter att ha visat upp fin teknik och oerhört mycket vilja. Andreas Ohlsson som gjorde mycket bra prestationer på SM och tog silver där visar även han att han är i en fortsatt bra form och tog hem silvret även denna dag på ett fantastiskt sätt med endast ippon vinster fram till finalen. Vill även framhävda Luan Hoxhaj, William Wiltgren Johnsson, Anton Smedberg och Johanna Lundgren för deras fantastiska viljeinsatser på judomattan! Samtliga av ungdomarna i denna kategori gjorde en mycket bra tävling och det syns att de flesta tränar mycket bra då dem utvecklas hela tiden och framförallt visar att dem tycker att det är kul att tävla och träna.
Ett stort tack även till dessa fantastiska ungdomar som hjälper oss ledare på ett utmärkt sätt både när det gäller coachning, protokollföring och på sättet ni bemöter de yngre barnen. Ni är fantastiska!
Efter prisutdelningen bar det av till båten och lite inhandling av godis. Därefter var det dags för middagsbuffé med 3 olika sorters kött, potatis, sallad och såser. Vid detta lag var de flesta mycket trötta och vi fick kämpa för att de yngsta i truppen skulle klara hålla sig vakna de sista 45 min av båtresan. Väl på bussen somnade sedan de flesta och vaknade upp när vi var på plats i Staffanstorp igen.
Slutligen vill vi bara passa på att påpeka att det inte är resultaten som är det viktigaste. Som judoutövare kan du göra fantastiskt bra matcher som du kanske ändå inte lyckas vinna. Det viktigaste är att barnen/ungdomarna tycker att det är kul att träna och tävla. För de yngre är det en utmaning i sig att ”bara” sova borta och klara sig utan sina föräldrar ett par dagar.
Ett stort tack till samtliga ledare som var med och hjälpte oss under resans gång. Vi och barnen har haft en rolig och lärorik resa och hoppas att även ni har haft det!
Tyskland, 4-6 mars 2011
En och en är vi bra, men tillsammans är vi bäst!
Jennie, Martin och David